Jag betraktar Scorsese som en av historiens största filmare. Det är något svårgripbart han lyckat åstadkomma i så många av sina filmer som jag tror handlar om rytm, taktkänsla och rena bilder som berättar mer än orden. Under hela sin filmbana har Scorsese även frontat Robert de Niro i huvudroller, men efter ett tag ofta även Leonardo di Caprio.
Det som sticker ut i hans senaste film är hur dessa ofta bildsköna skådespelare gjorts mindre attraktiva i denna film som utgår från hur en grupp amerikanskt urform från Osage Nation jagats iväg till ett landområde som sedan visat sig innehålla extrema oljefyndigheter.
De vita makthavarna runt Osagefolket försöker på mer eller mindre kreativa sätt komma över folkets mark och därmed oljan.
Budskapet i filmen känns ganska länge nästan nihilistiskt. I mångaf filmer av Scorsese är huvudpersonerna tvivelaktiga men man så att säga hejar på dem trots deras fel och brister. I denna film testas denna klassiska dramaturgi till en extrem punkt. Det blir birollerna man kan heja på, men inte mycket mer. Så filmen är på denna punkt krävande.
Scenografin och detaljerna är välgjorda och det är intressant att Osagefolkets språk inte översätts för publiken. Men filmen blir lite väl lång i vissa senare partier, en viss upprepning uppstår tyvärr, filmen är 3,5 timmar lång och skulle behöva en paus i mitten likt i filmen Den yttersta domen.
Sammantaget ändå en mycket välgjord film, men med en högst annorlunda dramaturgi som ställer extra krav på publiken.
Albin Axén
Leave a Reply